erlinnea.blogg.se

Det sägs att alla som genomgår en nollning blir sjuka strax efter nollningens slut... Läskigt nog stämmer det för eleverna på Högskolan i Gävle och däribland även på mig. Jag har fått nollesjukan. Sprängande huvudvärk, halsont, feber och kräktes en gång pga. huvudvärken. Jag kan erkänna att jag grät en skvätt i morse, när jag insåg hur liten och svag jag är och hur långt det är hem till mamma. Jag brukar tycka synd om mig själv när jag är sjuk, men det har nog aldrig varit så här synd om mig som det har varit just idag. Värktabletterna tog slut, jag blev tvungen att gå och handla, kräktes, ringde hälsocentralen, fick inte komma dit pga. att jag kräkts EN gång, ringde mamma och klagade på livet, ångbadade ansiktet, har blåsor kring näsan från alla gånger jag snutit mig; jag skulle kunna fortsätta i minst 10 rader till om vilken skit dag jag har haft, men jag avrundar där.

 

Imorgon är det inplanerat att jag ska få besök, av ingen mindre än min kära älskade pojkvän. Men på grund av omständigheterna och min förbaskade inlämningsuppgift som ska vara inne på måndag, kanske vi måste skjuta upp vistelsen en eller två dagar. Det kanske inte låter så mycket, men när man är van att se varandra varje dag och dessutom inte har sett varandras ansikten på 18 dagar, så låter det och känns det inte mycket bättre att utöka oändligheten till 19 eller 20 dagar istället. Dessutom är planen att vi ska fira hans födelsedag imorgon (som jag missade) med att äta mat, dricka vin, gå ut och sätta oss på en uteservering och skåla för min älskling. Känns ju inte lika festligt att göra något sådant på en söndag eller måndag.

 

Nej mycket snack och lite verkstad. Nu ska jag fortsätta med min inlämningsuppgift så att jag hinner bli klar med den till på måndag. This is Linnea signing out and leaving her frustration in this blogpost.

 

Pussar & kramar